En vecka senare och det är fortfarande overkligt. Jag har sett en av mina största idoler med mina egna ögon. Justin var bara några meter ifrån mig uppe på en lift under "Be Alright" och jag har aldrig skrikit så mycket i hela mitt liv som just då.

Tidigt tisdagmorgon den 23 april flög vi, jag och två kompisar, ner till Stockholm för att samma dag se Justin Bieber för första gången. Vi har väntat i år på den här dagen och nu var den äntligen här. Alla tre var supertaggade och vi kunde inte förstå att om bara några timmar så skulle vi stå i Globen och få se vår idol. Bara tanken på att vi andades samma luft och skulle vara i samma stad som Justin gjorde oss exalterade. När vi landat i Stockholm åkte vi direkt till hotellet i Alvik för att checka in men tyvärr fick man inte checka in förrens klockan 2 så vi åkte in till stan igen och spenderade några timmar fram tills eftermiddagen då vi åkte tillbaka till hotellet och fick då äntligen checka in. Vi gjorde oss iordning och tog tunnelbanan mot Globen. Vi bestämde oss redan på planet ner att vi inte skulle köa hela dagen för ingen av oss kände att vi orkade det.

Vi kom till Globen kl 3 och såklart var det riktigt mycket folk där då. Vi släpptes in i Globen runt halv 6-6 och då började man nästan förstå att det var på riktigt. Vi gick och hängde av oss jackorna och sedan gick vi in till själva arenan och det var så häftigt eftersom att det var första gången jag var i Globen. Det var redan ganska mycket folk där inne men inte så mycket som jag trodde att det skulle vara. Jag hade föreställt mig att vi skulle hamna långt bak eftersom att vi började köa så "sent" men vi hamnade ungefär 2 meter från stängslet (vi hade parkett ståplats), alltså gav det ju knappt någonting för de som var längst fram i kön som suttit där med filtar sedan klockan 7 på morgonen.

Justin var 2 timmar försenad, vilket han varit på sina senaste konserter och det var ganska jobbigt att vänta extra länge men som tur var fick alla sitta ner på golvet och vänta, på säkerhetsvakternas order, då vi måste spara energi när konserten väl börjat eftersom att vi skulle stå upp i två timmar och hoppa runt. Att han var försenad glömde man snabbt bort när han intog scenen och allt var värt det för de kommande 2 timmarna som bestod av glädje, lycka och tårar.

Konserten var helt underbar även fast jag inte kommer ihåg så mycket eftersom jag drabbades av vad jag kallar konsertminnesförlust, haha. Det är så många intryck på en och samma gång när man står där i Globen och tusentals fans, Beliebers, skriker och man ser sin idol för första gången att hjärnan inte kan ta in allt. Känslan när Justin intar scenen och skrikandet når tinnitusnivå är helt obeskrivlig. Jag hade med mig öronproppar men jag använde dem aldrig för att ljudet gjorde aldrig ont i öronen, det var bara högt. Otroligt högt. Men jag klarade av det och jag ville uppleva konserten som jag tycker att man ska göra om man klarar av det, utan öronproppar. Låtarna Justin sjöng tog slut på, vad jag upplevde som, sekunder men jag tror att de kortade ner dem en aning för att inte konserten skulle bli för lång. Vi fick äntligen göra det alla Beliebers vill göra nämligen skrika "BIEBER" flera gånger när de säger "WHEN I SAY JUSTIN YOU SAY BIEBER, JUSTIN...". Det var riktigt häftigt. Under låten "Be Alright" åkte Justin ut i en slags lift runt över hela publikhavet och det dröjer några sekunder innnan jag förstår att han är påväg mot mig. Lyckan är total. Justin är ungefär 10 meter ifrån mig och det är det närmaste jag varit honom. Någonsin. Jag har aldrig skrikit så mycket som jag gjorde just då och det var bara helt underbart det ögonblicket. Det minnet är det jag kommer ihåg starkast från hela kvällen och jag kommer att komma ihåg det för resten av mitt liv. Från det ena till det andra, något jag la märke till var att Justins röst lät väldigt ljus under vissa låtar och min syrra berättade för mig att hennes kompis syrra också tyckte likadant. Ibland övergick den ljusa rösten till hans normala mörkare röst för att sedan låta helt normal under en annan låt. Det låter väldigt konstigt men så var det för mig i alla fall.

Under konsertens gång trängdes man och svettades som en gris, vilket man får räkna med såklart då man har ståplats. Säkerhetsvakterna hade vattenflaskor till de allra längst fram och skickade bak mindre flaskor med vatten till oss lite längre men det var före konserten började. Under hela konserten fick vi lov att törsta ihjäl men det gick bra ändå. Jag och mina kompisar kom fram till att vi sett ungefär 5 stycken tjejer svimma allra längst fram vid stängslet då det är sånt tryck bakifrån och jag såg att 1 av dem var medvetslös då vakterna drog ut henne från folkmassan. Jag var nästan själv påväg att svimma p.g.a. värmen och pressen under de 2 timmarna vi fick vänta men lyckades hålla mig vid medvetande tack och lov.

Jag fotade och filmade ändå ganska mycket vilket det inte kändes som att jag gjorde under konserten. De visade klipp på bildskärmarna, bl.a. från när Justin var liten och ett annat klipp var då en kille säger att vi ska uppleva konserten med våra egna ögon och inte via mobilerna, vad är fel på att ha minnen i huvudet istället för i telefonen? Men det är svårt. Det är svårt att låta bli att fota och filma hela tiden för vem vill inte ha bilder och filmer som de kan titta på efteråt och återuppleva det hela? Visst det finns tusentals bilder och filmer på internet efteråt men man vill ju ha det som minnen så som man själv upplevde det, från sitt håll och så vidare.

Sammanfattar jag allt kan jag bara säga att det var den bästa dagen i hela mitt liv och det går inte att beskriva med ord hur lycklig jag var och fortfarande är över att ha sett min idol, min förebild, mitt ALLT. Jag älskar honom av hela mitt hjärta. Konserten får 1000000000000000 i betyg och nu taggar jag till nästa gång jag får se honom igen vilket jag redan har börjat spara pengar till för då ska jag ha Meet and Greet och Golden Circle biljetter, haha.

Never Say Never and Believe.