Hej hej alla där ute, tänkte att jag skulle uppdatera er lite. Om någon av er följer mig på Twitter så vet ni säkert att jag åker till Rhodos på lördag! Som jag längtat! Dessutom kan jag meddela att jag fått One Direction infection och är helt besatt av killarna hehehe. Såg This Is Us för en vecka sedan och den var helt awesome!!! I alla fall så tänkte jag skriva av mig lite så here we go...

 

Jag är lärling just nu på Ica och ska vara där fram tills jul. Eftersom att jag kände att jag inte ville plugga vidare efter gymnasiet i våras så behövde jag hitta nått annat som jag kunde göra på hösten och då hittade jag lärlingsplatserna och platsen på Ica som jag sökte. Jag gjorde även en intresseanmälan om en plats på ett mediaföretag (vilket det behövs fler av här uppe!!!) så om det dykte upp nått skulle de höra av sig. Tiden gick och tillslut fick jag veta att jag fått platsen på Ica och jag började den 5 augusti. Jag ska lära mig allt på Ica, packa upp varor, mejeriet, charken, kassan, frukten osv. Dessutom ingår teori vilket jag läser 2 halvdagar i veckan. Den här lärlingsplatsen är en jättebra möjlighet till jobb efteråt då man kan jobba på vilken Ica-butik man vill, dvs överallt haha.

 

Hur ser då mina planer ut för framtiden? Jo, jag vet faktikst vad jag VILL och har höga ambitioner. Eftersom att jag gick Medieprogrammet är det självklart media jag vill hålla på med. Dock är det inte så lätt här uppe och man måste plugga vidare för att bli nått men jag ger inte upp för det. Jag ville inte plugga vidare i år då jag var less på skolan men vet nu ganska säkert att jag vill gå en medieutbildning inom TV på en högskola här i Piteå. Jag gjorde en sen anmälan till just den utbildningen i år men tyvärr saknade jag en gymnasiekurs för att få komma in. Engelska B är det jag saknar och jag ångrar nu att jag inte läste det sista året på gymnasiet. Engelska B kan jag läsa efter min Ica-utbildning då jag kanske börjat jobba där eller någon annanstans. Då kan jag tjäna pengar och samtidigt plugga. När jag pluggat färdigt Engelska B-kursen satsar jag på att söka samma medieutbildning på högskolan nästa år.

 

Att plugga vidare är inte min enda plan. En av mina andra planer är att satsa järnet på min Youtube-kanal och utveckla den. Jag har inte lagt upp någon ny video sedan juni då jag haft så mycket annat men jag hoppas på att verkligen ta tag i det på riktigt snart.

 

Sista "planen" är kanske inte riktigt någon framtid beroende på om jag kan sjunga eller inte. För det är nämligen så att jag bestämt mig för att söka till Idol nästa år. Japp, jag har velat detta sedan programmet började 2004 men aldrig vågat. Jag vill mest söka för att ta reda på om jag kan sjunga eller inte då jag inte riktigt vet. Jag har aldrig sjungt "på riktigt" för någon, aldrig sjungt så som jag vet att jag kan. I mina öron låter jag bra men inspelad låter jag som skit. Vad andra tycker vet jag inte just för att som jag sa, har jag aldrlg sjungt för någon (en gång sjöng jag för mamma men då valde jag fel låt och tog inte i som jag kan och dessutom var jag nervös). 

 

Så jag har rätt så bra planer och JAG GER ALDRIG UPP!

 

Hello guys. Som ni vet så har jag börjat att vlogga men jag har fortfarande inte lagt upp mer videor efter min första vilket är riktigt dåligt av mig men jag har en anledning till varför. Redigeringen. Den tar så fruktansvärt mycket tid, mer än vad man tror, och tiden räcker ju inte alltid till till att ägna sig åt en sak utan att annat kommer emellan. Min andra vlogg är på ingång, har lite redigering kvar och inspelning för den tredje vloggen är redan färdig. Så ni som har väntat tålmodigt får vänta bara lite till så lovar jag att vloggningen kommer att börja på allvar snart.

Och det leder mig in på det här med vloggar och Youtube. Jag prenumererar på rätt så många Youtubers som gör helt fantastiska vloggar och videor, som t.ex. Danisnotonfire, JacksGap, Caspar Lee, PointlessBlog, AmazingPhil, Troye Sivan, Tyler Oakley, Chloe Rayne, PewDiePie, Nigahiga och Willam Spetz och jag tycker att det är helt otroligt hur man göra små videos hemma och att få åka till Playlist Live, (Ett slags evenemang för Youtubers där de kör live på en scen och träffar fans eller tittare, vad man nu vill kalla det för), de måste vara det häftigaste som finns för en vloggare. Jag drömmer om att jag själv ska få möjligheten att få göra något sådant, vem vet, mina vloggar kanske blir en succé?

Så Youtube är fantastiskt. Ungdomar idag tittar ju knappt på TV längre och jag är en av dem. Allt jag vill se finns på internet, på Youtube och Youtube är framtiden enligt mig. De äldre generationerna förstår väl till en viss grad att internet tagit över men förstår de att man kan få resa till t.ex. USA genom att lägga upp videos på Youtube? De har ingen koll på vad ungdomarnas fantastiska internetvärld. Som min lärare sa när jag sa att jag ville göra vloggar som mitt sista projekt i medieproduktionen: "Och vad pratar du om i dem då?". Då kände jag lite faith in humanity lost i det ögonblicket. De förstår inte heller att man kan tjäna pengar på sina videor, att man kan bli Youtube-partner och faktiskt leva på det till och med. Nej det känns som att det är våran generation som förstår sig på detta och hur fantastiskt det är och det jag vill säga till alla vuxna TV-gubbar och gummor måste inse att framtiden är Youtube och att ta en Youtubestjärna som Gina till TV istället kan vara ett litet misstag. Visst hon är jättebra programledare men att hon dras bort från Youtube världen och slutar göra vloggar gör att hela poängen med sådana som Gina försvinner. Hon började på Youtube och att stanna där är det smartaste man kan göra då det är dagens TV för den unga generationen.

Hej hej hej! Fredag idag, så himla skönt! Nu tänker ni säkert att jag blandat ihop dagarna men nej det är fredag, för mig i alla fall. Det är nämligen så att vi är lediga imorgon och på torsdag, de flesta är bara lediga torsdag men eftersom att jag fortfarande går i skolan är fredag en klämdag för oss wohoo. Vi slutar klockan 1 idag och sen är det lov, i alla fall minilov! Jag har lite rester i skolan att göra vilket jag måste ta tag i men kommer säkert inte att göra det för jag är en lat jä... jag är lat. Vad ska man hitta på under den här lilla ledigheten då? Antagligen kommer jag att ta tag och se de där miljontals avsnitten av mina favvoserier och dekorera mitt rum med nya posters. Dessutom ska jag redigera klart mina nya vloggar och sedan spela in nya! Låter som om jag kommer ha jättekul... Men det kommer jag faktiskt! Jag älskar att sitta och ha TV-seriemaraton och sätta upp nya posters på väggarna. Och vlogga är det roligaste som finns!

För att avsluta det här inlägget tänkte jag att jag visar er vad jag fick hem igår! Visst är jag galen? En galen Belieber alltså ;)

Är förbannad. Nä det räcker inte, jag är ROSENRASANDE vilket jag inte är ofta. Hur kan man hata så mycket så det aldrig tar stopp? Finns det inte viktigare saker att lägga sin energi och tid på? Nu räcker det. Det jag pratar om är hatet mot Justin Bieber OCH Beliebers, det är viktigt att komma ihåg alla Beliebers också. 3624 personer har redan skrivit om detta så här kommer den 3625:e personen som vill vara med på ett litet hörn.

För 2 veckor sedan var Justin Bieber i Sverige och alla medier kretsade kring hysterin. Var det inte Aftonbladet så var det nyheterna på TV som matade ut allt kring Justin. Det som fick min uppmärksamhet då var att det skrevs artiklar om Beliebers och om hur man jämförde dem med fotbollsälskade medelålders män. Det är konstigt att tjejer skriker efter en person medans tusentals gubbar skriker efter ett helt fotbollslag varje helg. Det kan vara de bästa artiklarna jag läst. Någonsin. Folk får Beliebers att låta som aliens. Som en annan sorts människor som inte är mänskliga. Urlöjligt tycker jag. Som om inte de någonsin dyrkat eller varit fan av någon när de var yngre?

Och vad gör mig så arg då? Jo, de otroligt jobbiga, irriterande, störande och fullständigt löjliga kommentarerna kring alltihop. Några av kommentarerna på Zandra Lundbergs krönika (http://bit.ly/11M8I45) lyder: "Att dyrka något så hårt att kontrollen över känslorna helt släpps och man uppgår i masspsykos är inte sunt." "Det är sunt att stå skrika som en löjlig fjortis över en överbetald finnig ytlig snorunge som inte står för nånting som helst förutom knarka på bussen och knulla så mycket brudar som möjligt innan stjärnglansen försvinner" "Visst det är "jättesunt" att 100-150 unga små tjejer går nerför Ströget i Köpenhamn och skriker som om de är våldtagna och misshandlade medan de bär på stora bilder av den fjanten." STOPP, STOPP, STOPP. Jag finner nästan inga ord för hur upprörd jag blir över detta. För det första, andra och tredje, TA REDA PÅ FAKTA innan ni säger att Justin är "en överbetald finnig ytlig snorunge". Vet ni om att han levde fattigt när han var liten? Att hans mamma var ensamstående och fick ta hand om Justin själv? Att hans karriär började på Youtube där han la upp små videor där han sjöng som han inte trodde skulle bli mer än just det - små videor. Men hans dröm blev sann. Han lever sin dröm då han får göra det han älskar.

Och vad gör ni då? Sitter och kommenterar hur hemska alla Beliebers är som dyrkar honom så "hårt" för att de ser upp till honom. För att de tror på sina drömmar då Justins dröm gick i uppfyllelse och han själv alltid säger "Always believe in your dreams, always believe in yourself". Nä ta och ägna er åt det ni tycker om i livet och lämna de gråtande "fjortisarna" i fred när de får en glimt av sin idol för första gången.

Före

Halloj! Jag vet att jag är dålig på att blogga och jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det. Anledningen till att jag inte har bloggat är för att jag är så sjukt stressad! Sista rycket i skolan innan studenten och det är så sjukt mycket som ska göras. Dock är jag lite för lat för att ta tag i allt ehehem... När jag kom hem i fredags tänkte jag "äh jag har hela helgen framför mig", en sekund senare var det söndag. Man hinner ju knappt göra något! Jag är till och med så lat att jag inte orkar se alla de 7839582 avsnitten jag missat av mina favorit TV-serier. Och redigeringen av mina vloggar vill jag inte ens tänka på.

Jag har tänkt mycket på det här med stress och den s.k. internetstressen, som jag kallar det. Man vill göra så sjukt mycket samtidigt men annat kommer ivägen, speciellt när ens föräldrar påminner en om skolarbete, körkortsteori, sommarjobb, städning osv som man måste ta tag i. När får man sin fritid egentligen? Visst jag spenderar mycket tid vid datorn och det kan gå många timmar till onödiga saker, vilket mamma påminde mig om igår. Och då kommer vi till det som jag kallar internetstress. "Jag ska bara se en video" blir tillslut 570 videos som hamnar i spellistekön på Youtube. Lyssna på en låt på Spotify blir till att man ska lyssna igenom hela sin spellista av den bästa musiken på 5760 låtar. Sen loggar man in på Twitter, Facebook och Tumblr och fastnar där för evigt eftersom att det är omöjligt att slita sig från då det händer saker hela tiden. Är det då det negativa som väger över det positiva då det kommer till sociala medier? Nej det tycker jag inte. Möjligheten att se världen genom en skärm är fantastisk och vad vore vi utan internet liksom?

Igår så bestämde sig mamma att det var International Cleaning Day och helt plötsligt skulle hela mitt rum göras om. Nästan. Jag fick lite panik och tänkte att nu kommer jag ju inte få tid till att se de där 7839582 avsnitten som jag hade planerat att göra men det var bara att finna sig i det. Och tiden bara rann i väg, det är redan söndageftermiddag men som tur är går vi bara fram till onsdag till veckan, till och med halvdag på onsdag, och så är vi lediga torsdag och fredag, så det blir sååå nice med långhelg! Längtar!!

Ville också säga tack så mycket till er 21 besökare i veckan, det är rekord för mig så tack tack tack!!!

Just nu skulle jag kunna döda för en sån här... Är så sjukt hungrig...

En vecka senare och det är fortfarande overkligt. Jag har sett en av mina största idoler med mina egna ögon. Justin var bara några meter ifrån mig uppe på en lift under "Be Alright" och jag har aldrig skrikit så mycket i hela mitt liv som just då.

Tidigt tisdagmorgon den 23 april flög vi, jag och två kompisar, ner till Stockholm för att samma dag se Justin Bieber för första gången. Vi har väntat i år på den här dagen och nu var den äntligen här. Alla tre var supertaggade och vi kunde inte förstå att om bara några timmar så skulle vi stå i Globen och få se vår idol. Bara tanken på att vi andades samma luft och skulle vara i samma stad som Justin gjorde oss exalterade. När vi landat i Stockholm åkte vi direkt till hotellet i Alvik för att checka in men tyvärr fick man inte checka in förrens klockan 2 så vi åkte in till stan igen och spenderade några timmar fram tills eftermiddagen då vi åkte tillbaka till hotellet och fick då äntligen checka in. Vi gjorde oss iordning och tog tunnelbanan mot Globen. Vi bestämde oss redan på planet ner att vi inte skulle köa hela dagen för ingen av oss kände att vi orkade det.

Vi kom till Globen kl 3 och såklart var det riktigt mycket folk där då. Vi släpptes in i Globen runt halv 6-6 och då började man nästan förstå att det var på riktigt. Vi gick och hängde av oss jackorna och sedan gick vi in till själva arenan och det var så häftigt eftersom att det var första gången jag var i Globen. Det var redan ganska mycket folk där inne men inte så mycket som jag trodde att det skulle vara. Jag hade föreställt mig att vi skulle hamna långt bak eftersom att vi började köa så "sent" men vi hamnade ungefär 2 meter från stängslet (vi hade parkett ståplats), alltså gav det ju knappt någonting för de som var längst fram i kön som suttit där med filtar sedan klockan 7 på morgonen.

Justin var 2 timmar försenad, vilket han varit på sina senaste konserter och det var ganska jobbigt att vänta extra länge men som tur var fick alla sitta ner på golvet och vänta, på säkerhetsvakternas order, då vi måste spara energi när konserten väl börjat eftersom att vi skulle stå upp i två timmar och hoppa runt. Att han var försenad glömde man snabbt bort när han intog scenen och allt var värt det för de kommande 2 timmarna som bestod av glädje, lycka och tårar.

Konserten var helt underbar även fast jag inte kommer ihåg så mycket eftersom jag drabbades av vad jag kallar konsertminnesförlust, haha. Det är så många intryck på en och samma gång när man står där i Globen och tusentals fans, Beliebers, skriker och man ser sin idol för första gången att hjärnan inte kan ta in allt. Känslan när Justin intar scenen och skrikandet når tinnitusnivå är helt obeskrivlig. Jag hade med mig öronproppar men jag använde dem aldrig för att ljudet gjorde aldrig ont i öronen, det var bara högt. Otroligt högt. Men jag klarade av det och jag ville uppleva konserten som jag tycker att man ska göra om man klarar av det, utan öronproppar. Låtarna Justin sjöng tog slut på, vad jag upplevde som, sekunder men jag tror att de kortade ner dem en aning för att inte konserten skulle bli för lång. Vi fick äntligen göra det alla Beliebers vill göra nämligen skrika "BIEBER" flera gånger när de säger "WHEN I SAY JUSTIN YOU SAY BIEBER, JUSTIN...". Det var riktigt häftigt. Under låten "Be Alright" åkte Justin ut i en slags lift runt över hela publikhavet och det dröjer några sekunder innnan jag förstår att han är påväg mot mig. Lyckan är total. Justin är ungefär 10 meter ifrån mig och det är det närmaste jag varit honom. Någonsin. Jag har aldrig skrikit så mycket som jag gjorde just då och det var bara helt underbart det ögonblicket. Det minnet är det jag kommer ihåg starkast från hela kvällen och jag kommer att komma ihåg det för resten av mitt liv. Från det ena till det andra, något jag la märke till var att Justins röst lät väldigt ljus under vissa låtar och min syrra berättade för mig att hennes kompis syrra också tyckte likadant. Ibland övergick den ljusa rösten till hans normala mörkare röst för att sedan låta helt normal under en annan låt. Det låter väldigt konstigt men så var det för mig i alla fall.

Under konsertens gång trängdes man och svettades som en gris, vilket man får räkna med såklart då man har ståplats. Säkerhetsvakterna hade vattenflaskor till de allra längst fram och skickade bak mindre flaskor med vatten till oss lite längre men det var före konserten började. Under hela konserten fick vi lov att törsta ihjäl men det gick bra ändå. Jag och mina kompisar kom fram till att vi sett ungefär 5 stycken tjejer svimma allra längst fram vid stängslet då det är sånt tryck bakifrån och jag såg att 1 av dem var medvetslös då vakterna drog ut henne från folkmassan. Jag var nästan själv påväg att svimma p.g.a. värmen och pressen under de 2 timmarna vi fick vänta men lyckades hålla mig vid medvetande tack och lov.

Jag fotade och filmade ändå ganska mycket vilket det inte kändes som att jag gjorde under konserten. De visade klipp på bildskärmarna, bl.a. från när Justin var liten och ett annat klipp var då en kille säger att vi ska uppleva konserten med våra egna ögon och inte via mobilerna, vad är fel på att ha minnen i huvudet istället för i telefonen? Men det är svårt. Det är svårt att låta bli att fota och filma hela tiden för vem vill inte ha bilder och filmer som de kan titta på efteråt och återuppleva det hela? Visst det finns tusentals bilder och filmer på internet efteråt men man vill ju ha det som minnen så som man själv upplevde det, från sitt håll och så vidare.

Sammanfattar jag allt kan jag bara säga att det var den bästa dagen i hela mitt liv och det går inte att beskriva med ord hur lycklig jag var och fortfarande är över att ha sett min idol, min förebild, mitt ALLT. Jag älskar honom av hela mitt hjärta. Konserten får 1000000000000000 i betyg och nu taggar jag till nästa gång jag får se honom igen vilket jag redan har börjat spara pengar till för då ska jag ha Meet and Greet och Golden Circle biljetter, haha.

Never Say Never and Believe.

Eftersom att bloggen har varit lite död de senaste veckorna tänkte jag bara snabbt göra ett litet inlägg för att säga att jag har börjat vlogga! Jag känner att detta är så mycket roligare än att blogga som vanligt men jag kommer inte sluta att blogga här så ni kan va lugna, ni som läser min blogg dvs... I alla fall så bestämde jag mig för att ta tag i något som jag velat göra länge, att  börja vlogga. Hittils har jag laddat upp en video och nästa är på gång men det kräver en hel del tid och jag är lite lat så jag vet inte riktigt när nästa video kommer att komma upp, förhoppningsvis snart. Min första video är en liten introduktion om vem jag är osv så kika gärna in den nedan. (Obs! Jag har tagit ned alla min Justin Bieber posters nu för att göra om mitt rum, kommer sätta upp nya posters sen) Buh Byeeee

Som ni alla förmodligen vet så åker jag till Stockholm om en vecka för att se Justin Bieber! Är så superduper taggad som man kan bli!!! Jag har varit med i ett par Justin Bieber-tävlingar där man kan vinna Meet & Greet med honom men inte vunnit någon av dem. Nu finns det en sista chans att få träffa Justin om man gillar Justin Bieber - Never Say Never Swedens Facebooksida och blir deras Fan of the week! Gå in och gilla för din chans att träffa Justin den 23 april!

Hallå där. Först vill jag säga hur ledsen jag är att jag inte uppdaterat även fast jag nu är frisk och har varit det ett tag. Jag har inte riktigt haft så mycket som jag har kunnat skriva om men mest av allt så har jag varit lat haha. Så vad händer mitt liv just nu? Inte så mycket men just nu har jag i alla fall påsklov vilket är riktigt skönt! Igår tog jag tag i något som jag velat göra väldigt väldigt länge, nämligen videoblogga! Dock så är det inte sådana videor om mitt dagliga liv utan jag kommer att göra sådana videor om random saker, åsikter, seriösa grejjer osv. Funderar på om jag ska lägga upp dem här på bloggen, vi får se... Jag hoppas att ni har haft en trevlig påsk och att ni som har lov njuter så mycket som ni bara kan!